blancoazucena

De sista dagarna har mitt hjärna gått på helvarv, eller kanske har den stannat upp helt. Jag är inte riktigt säker.
Hjärnan har iallafall inte velat sammarbeta riktigt så att skriva här på bloggen har varit helt omöjligt.
Egentligen finns det mycket som jag vill skriva av mig om men jag känner inte att jag kan formulera mig.
Jag tror iochförsig inte att det skulle vara något vidare roligt för er att läsa heller!

Nu har jag iallafall precis kommit till mormor&morfar i Skåne. Här ska jag och mamma försöka hjälpa dem att få ordning på trädgården innan det blir alldeles för kallt. Huset är som en dröm. Jag ska se om jag kan få lite fina kort och visa er hur fint de har fått det, åter igen! 
 
Snart är det dags för mat och sedan missar vi givetvis inte idol! :)
Kram på er

Så var man hemma igen. Det känns väldigt lustigt att vara hemma.
När jag åkte på Onsalavägen igår så sa jag till mamma att det känns nästan inte som att jag varit borta.
Det känns mest som en dröm. En allergisdröm from hell!

Men nu då? Jag bestämde mig igår för att jag inte tänker åka iväg igen. Det är inte värt allt runtomkring som blir jobbigt. Skulle det bli samma igen, att jag blir allergisk eller att det inte skulle funka med familjen, eller vad som helst, så skulle jag nog få ett mindre bryt. Jag får nog inse att jag hade det så bra som man bara kan ha det när jag var i Spanien. Bättre går liksom inte att få det! Jag får helt enkelt försöka hitta på något annat. Frågan är bara vad?

Det känns som att jag står och stampar på noll igen. Det löser sig nog. Det gör det alltid!

Huset är nu knäpptyst. Jag gick ut och satte mig på trappan och hörde syrsor som spelar och havet som kluckar mot stranden. Jag tror att det är fullmåne och lamporna lyser upp på andra sidan fjorden.
Det är ganska mysigt faktiskt. Jag önskar jag kunde spela in alla ljud och känslor så att jag kunde dela med mig av dem. Jag hoppas att min förklaring på det underbara räcker för att ni ska kunna drömma er bort med mig!

God natt, mina fina!
♥♥♥

Idag har jag verkligen sett till att njuta av solen! Efter en promenad på 2,5 timmar så höll jag på att tuppa av av värmeslag! Lille Leo sov i sin vagn nästan hela vägen och nu har de åkt iväg för att bada med svenskarna som är här. 

Undertiden de är borta ska jag försöka fixa med tvätt och ordna till det lite i Gretas stökiga rum! :) Har tvättat hennes matta idag också så jag hoppas att det ska bli fint där när jag är färdig! :)

Igårkväll bokade jag biljetten hem. Lördag kommer jag hem. Samma tid som jag åkte förra lördagen. En hel vecka av aupairskap. Jisses, det får man mycket erfarenhet utav! :P

"Nu lilla humla, nu ska du sova
alla små ungar i sina sängar
o deras mammor, o deras pappor
alla ska sova för nu är det natt
sova ska också var eviga katt"

Jag sitter ju och letar febrilt efter någon ny AuPair till familjen här på Sardinien.
Någon som vet någon som vill komma hit!

Jag vill verkligen hitta någon för dem, som jag ställer till det nu! :)

Efter knappt någon sömn inatt med ett himla kliande i ögonen så kände jag att det här funkar inte.
Det är jättetråkigt att det blev såhär och stackats Jenny som städade och tvättade hela dagen igår.
Jag kommer att åka hem härifrån, vet inte riktigt när dock. Nu håller jag på att försöka hjälpa dem att hitta någon ny som kan komma hit. Hoppas hoppas att jag hittar någon bra! :)

Jag pratade med mamma för en stund sen över telefon eftersom jag är så kluven över detta med allergin, eller inte allergi. Jag pratade också med henne igår. Idag berättade hon att Tilda hade tydligen velat prata med mig igår efter vi hade lagt på hade hon blivit halvt galen av ilska. Hon hade gråtit och tyckte väl att mamma var allmänt sämst. När mamma sagt att hon skulle skicka sms så tyckte Tilda att hon inte kunde skriva så mycket i sms som hon ville säga till mig.

Lilla Tilda, inte trodde jag att du skulle sakna mig så himla mycket! :)
Men eftersom jag vet att du läser min blogg så kan du väl skriva till mig här? Vad säger du om det?

Jag älskar dig, lille Tildis! ♥

Jag vet, min överskrift kan vara den sämsta någonsin. Fantasin ligger på noll nu när man håller på och försöker få in så mycket annat i huvudet!

Idag har Jenny städat hela huset och tvättat hundarna, nu får vi hoppas att det hjälper mot allergin. Jag har varit ute mycket idag och vart borta från huset länge och halsen har faktiskt blivit lite bättre. Hoppas nu att det var någon släng av förkylning!

Idag gick jag på promenad till byn, Cannigione. Väldigt pittoreskt! Mysigt och smått! :)
Det vart väldigt mycket "turistbutiker" faktiskt för att vara såpass litet!

Det är dåligt väder här idag så nu ska jag passa på att vila lite och kolla på lite foton!

Nu är det andra dagen här på Sardinien. Internet har bårkat allt vad det har med oss och nu, efter jag vet inte hur många försök, så har vi fått ett att funka på min dator. Jätteknas! Nu kan jag iallafall uppdatera lite!

I lördags gick det konstigt nog väldigt bra hela dagen. över förväntan för min del! Jag hade trott att jag skulle gråta mig igenom dagen men det vart inte förrän på flygplatsen när jag skulle gå in som det blev jobbigt. Med alla syskonen med och lille Mille som inte ville säga hej då blev det lite känsligt. Victor tyckte att vi vart jätte löjliga som grinade och sa att det hade vart han som skulle åka så skulle han hurra istället! :)
Givetvis var det så att planet sedan var försenat en timme så det blev ganska långtråkig väntan där.
Väl framme på Sardinien så kände Jenny andra svenskar som skulle till samma ställe som mig så jag samåkte med dom. Tyvärr var det så svart ute att vi såg ingenting, 2 timmars bilresa på värsta kringelikrok vägarna.
När vi kom fram var det kallt och igår var det också ganska dåligt väder. Världens blåst!

Nu är det dag två och idag har lilla Greta vart i skolan. Undetiden hade jag hand om lilla Leonardo och gick på promenad. Landskapet här är ju helt fantastisk och vädret har varit i topp idag så när Greta kom hem så badade vi i poolen! Om man ställer sig i ytterdörren och tittar ut så är man ett kort övergångsställe från havet.
Huset ligger precis vid vägen och på andra sidan är havet. Helt fantastiskt fint. Gissa om jag redan hunnit fota en hel del! Jag ska se om jag har tid att lägga upp lite foton!

Tyvärr är det så att jag verkar vara väldigt allergisk mot hundarna här. Näskli och tillochmed ögonen reagerar. Konstigt! Det mest konstiga är nog dock att jag har ont i halsen som bara den, tittade efter nu, och jag har tillochmed fått sår i halsen. Kan låta konstigt, men jag hoppas verkligen ändå att det är förkylning! Jag får helt enkelt vänta och se hur det blir!

Hoppas allt är bra med er där hemma! :) Pussar och kramar till er!

Nu är jag framme på Sardinien! Jag vart framme sent igår kväll och idag har jag bara försökt lära känna barnen och lära mig vart saker finns. Det är väldigt mycket att ta in!

Först vart flyget försenat en timme och sedan var det en bilresa på ungefär 2,5 timmar. Långt.
Trött och huvudvärk just nu...

Kommer uppdatera mer senare... Internet är dåligt här nämligen!

Hoppas allt är bra med alla hemma!

Nu håller jag på med sista packningen och nu åker snart datorn ner i väskan också.

So long, Sweden! Puss och kram på er!

Så, nu har jag röstat. Skönt att jag fick det gjort innan jag åker.
Man kan alltid hoppas att rätt vinner!

Efter förra inlägget blev jag sugen på att fota mer!

Jag tog detta fotot ut från fönstret för att lägga upp i förra inlägget och skriva att jag ska lämna detta tråkiga höstrusket. Vad man inte ser på fotot är att regnet öser ner. Eftersom man inte ser regnet försvann tanken med det hela och fotot ser ganska mysigt ut!
Jag tycker visserligen att värme och sol är bättre men jag ville iallafall visa vår fina trädgårds färger!

Nu är det bara cirka ett dygn kvar tills jag åker. Konstigt.
Det känns väldigt skumt att åka härifrån.

Jag kanske redan har skrivit det men sist jag åkte så åkte jag väldigt tidigt på morgonen. Tur var väl det eftersom de flesta sov och mina tårar inte kunde sluta rinna. Fy va jobbigt det var att åka härifrån. Att jag sedan hamnade hos en fantastisk familj gjorde givetvis att allt blev lätt. Imorgon är jag hemma hela morgonen, när alla är vakna. Undra hur det ska gå? Jag kan ju inte hålla på att lipa hela morgonen!! :)

Nu ska det packas klart! Och gissa om jag ska mysa allt va jag har med familjen! ♥

Det blev en lååång kväll framför tv:n med debatt mellan rödgröna och alliansen.
Visst är kan det vara intressant samtidigt som jag tycker att smutskastningen tar överhanden emellanåt.
Jag vet fortfarande inte riktigt hundra vilket parti jag ska rösta på, jag vet dock vilket block.
En sak är säker, politik är inte helt enkelt!

Nu är jag helt slut så nu ska det sovas underbart skönt i min fantastiskt sköna säng som lockar på mig.
Imorgon väntar en hel del packande och pusslande av packandet! Sov gott!

Igår skulle vi egentligen ha åkt tåg in till Göteborg för att sedan gå på bio. Det började med att mamma sagt till Mille att han skulle få lov att åka buss då han vill det varje morgon som mamma kör Victor till sin buss. Av någon anledning hade mamma sedan också lovat att vi också skulle åka tåg innan jag åker till Italien. Sen har Tilda också tjatat om bio och ToyStory 3D. Allt var planerat och färdigt, pappa flyttade tillochmed alla sina verktyg för att ta vår "vanliga" bil till jobbet. Tror ni inte att Victor vaknar sjuk och jag med världens huvudvärk? Så vi ställde in, jag tyckte inte att var så roligt om inte alla syskonen var med, det var ju det som var hela grejen!
Värst var det faktum att vi lovat Mille att åka tåg men som tur är så är tiduppfattningen sådär i den åldern han är i nu och vi bestämde oss för att åka tåg idag. Så jag, mamma och Mille, tog bilen in och ställde den på tågstationen för att sedan åka tåg. Tur och retur till Göteborg. Kanske inte något särskillt vanligt vardagsnöje, men för Mille var det riktigt spännande.

Det var nästan lite för spännande för precis innan vårat tåg kom så kom det ett Öresundståg. Öresundtåget går ganska mycket snabbare och det låter en del om det. När det hade åkt förbi tittade Mille väldigt fundersamt på mig och mamma och sa "Jag vill inte åka tåg längre, jag är rädd". Det tog bara några sekunder innan han hade ångrat sig efter att vi skrattat bort det och sen var glädjen i topp hela vägen till Göteborg. Det där med att sedan bara åka tillbaka tyckte dock Mille var väldigt dumt (Gissa om även vi vuxna tyckte det?!?) men hemåt gick tåget.
Ganska spännande dagstur på en timme må jag säga! :)

Vart hos Frida på sen middag i tisdags. Har inte orkat uppdatera förrän nu! Frida stod för matlagandet, för när man är hos henne får man minsann inte ens fundera över att få hjälpa till! Det var lika fantastiskt gott som vanlig och här kommer lite foton.





Med de fina handgesterna och inte alls krystade miner så antar jag att de lär sakna mig och min kamera nästan så mycket att det blir outhärdligt!

Jag känner mig ganska nöjd. Efter samtal med min engelskalärare har jag nu fått ett MVG i slutbetyg för att jag är så duktig som jag är på att prata och skriva på engelska. För min förstålese.

Jag är nöjd. Helt okej! :)

Nästan hela denna dagen har gått åt till att fixa musiken på min iPhone. Jisses vilken tid det tar när man inte har någon ordning och reda på musiken på datorn. Fotona har jag stenkoll på då de är superorganiserat men musiken är inte riktigt desamma. Nu väntar snart ett samtal från min engelskalärare och efter det så ska jag försöka ta mig in till Kungsbacka till mina småtjejer och äta god mat och bara tjöta massor av skit! Skönt! :)

Igår vart vi och tittade på lillebrors fotboll nere i Varberg. Det börjar med att domaren latjar med spelarna i det andra laget, tydligt att han är vän med dom och det märkes ännu mer tydligt under matchen. Som jag skrivit tidigare så har de haft världens otur med domare denna sommaren. Denna tog priset! Värdelös helt enkelt. 
När matchen sedan är slut och de ska in i omklädningsrummet så visar det sig att någon har varit inne i deras omklädningsrum och snott deras mobiler och pengar. För det första kan man ju undra varför inte dörrarna var låsta. För det andra kan man ju undra hur fan man kan med att gå in och snoka bland någon annans saker för att sedan sno det. Jag kan inte begripa hur man är funtad som människa när man gör något sådant. Victor har som tur är försäkring på sin telefon men han får fortfarande betala självrisken. Något som stör mig nått så in i bänken är också att han har filmer och foton på son telefon som ingen annan har något att göra med! Visserligen så har han simkortskod och tangentlås på sin telefon plus att vi har spärrat själva telefonen men är det någon som verkligen vill kunna öpnna den så är det inte omöjligt. Jag blir så jävla förbannad! Vem fan tror sig ha rätten att sno någon annans personliga tillhörigheter! Dit lär vi inte åka igen! Vilka jävla nötter!

Jag tog massor av foton där. Jag känner att jag mest blir förbannad när jag ser dem men ni kanske kan se det fina i dem, som inte blir påminda om vad som hände där! :)
Jag får ladda upp dem sen!

Ur Gaffa rekommenderar "Fyra skivor som under de tre senaste månaderna har skickat Gaffa på en stjärntripp";

"CEO bor i naturen. Får dig att vilja lämna staden för en avlägsen sjö vid ett skogsbryn tillsammans med människor du älskar, och aldrig återvända. Drömmar om ett meningsfullt liv någon annanstans. Ett mantra, en självrannsakan. En uppgörelse att följa eller avspisa. Eric Berglunds CEO är inte då, sen eller kanske. Det är nu."


 
Han är bra, den där Eric.

                                                                                Det är inte dåligt vilken kärlek man kan känna ibland, visst?♥
                                       
                                                                                                    och hur mycker man kan sakna en annan...

Nu sitter jag här hemma i mitt väldigt välstädade rum hos mamma och pappa. Hela förmiddagen gick åt till att stressigt städa undan det som tillkommit sedan torsdagen. Ny visning, nya spekulanter. Undra hur det ska gå?
Jag vet iallafall att min stackars mammas never inte håller för ännu en omgång. Jisses alltså. Jag tror inte att någon människa kan förstå hur mycket det är att göra inför en visning, om man inte gjort det själv villsäga.

Vi kom inte heller idag iväg innan mäklaren kom. Tror ni inte att det då kommer två (!) spekulanter, 10 minuter för tidigt! Vi var så stressade jag, mamma och Victor att vi började bråka i bilen påväg hemifrån. Vi gick ändå ut med en sopsäck i handen när det kom folk som skulle titta på vårat hus. Men å andra sidan, allt var perfekt när vi lämnade!

Med sprängande huvudvärk bar det av till Kungsmässan där det inhandlades huvudvärkstabletter.
Efter nästan en timmas planlöst drivande på köpcentrat bar det av till Kina Resturangen för hämtmat efter ganska mycket tjat från Victor. Väl hemma slängde vi i oss maten, sedan orkade vi inte röra på oss. Det var ganska skönt att sitta där i lugnan ro och titta på det välstädade hemmet. Lugnet varade dock inte så länge då jag var tvungen att göra engelska.
Nu hoppas jag på snabba svar!


Igår var det som sagt för kräftskiva (eller icke kräftskiva?!). Jag hade faktiskt turen att få bli bjuden på fantastiska kräftor och massa annat gott som Matthias hade lagat. Han är faktiskt helt otrolig på att laga mat! Jag har hört mycket om hans mat tidigare men inte smakat, och jag kan säga såhär, det var inte helt fel! :)
En väldigt trevlig och ganska lugn kväll (sålänge jag var kvar iallafall!) Tro det eller ej men de lyckades tillochmed få med mig på sällskapsspel, och det är inte det lättaste! Jag vet inte om jag är dum att erkänna det här, som alla mina närmsta läser, men jag tyckte faktiskt att det var kul! Tack söta ni för en riktigt trevlig kväll!

Häromdagen sa Louise att hon skulle ha kräfskiva. Vilka kommer frågade jag? Inte en aning var svaret.
Idag ska jag dit. Klockan tre. Varför redan klockan tre frågade jag? Inte en aning var svaret åter igen.
Frågan är om det blir så mycket kräftskiva. Om ens kräftor. Det får bli som det blir helt enkelt.

Nu ska jag bara fixa iordning mig lite och sedan ta och fixa min väska. Nu är det exakt en vecka kvar tills jag är påväg till Sardinien. Om en vecka är jag påväg till flyget. Pirrigt.

Hoppas alla får en väldigt bra lördag! :)

Idag när jag låg lite halvvaken i sängen hör jag att Mille kommer och säger till Tilda "Sanna sover". När Tilda säger till honom att inte gå till mig så säger han "Jag ska klappa honom". Alla är honom just nu.
Han kommer och klappar på mig och när jag tittar upp på honom ser han överlycklig ut och är precis sådär gullig som man skulle vilja att han ska vara hela tiden. Efter en liten stund kommer han och lägger sitt huvud på min mage tittar på mig och säger "Jag älskar dig". Första gången han säger det utan att man lockat fram det! Nu har han förstått att innerbörden i det är något fint. Goa unge! Sen tänder han lamporna och säger " Så nu är du vaken".

Jag glömde en sak. Den låten som slår mig hårdast i magen är 25 years and still runnin' men textraden;

"I can run but I can't hide
It's all inside"

True. So true.

Jag sitter här hemma nu, proppmätt eftersom vi alltid äter så sent här hemma. När nästa låt på spotifylistan var TTA så kände jag att jag måste lyssna på några fler låtar av dem. Nu har jag lyssnat igenom dem alla.
Alla ger så starka känslor. Så mycket nostalgi. Framförallt tänker jag på min kära vän Bellan. Fina Bellan.
Tänk så mycket vi har gjort ihop. OMG! Vi har några år med oss nu.
Framförallt tänker jag på henne när jag lyssnar på "You'll never walk alone".
Jag minns och jag njuter. Som systrar. Som alltid finns där. Det tycker jag om. Boppen.

Tänkte tillochmed att jag skulle vara så nostalgisk och kärleksfull att dela med mig av lite underbara foton.




I våra glansdagar? Jo visst! :) (2005)

När man inte gärna vill vara med på kort så blir inte alltid korten så bra som fotografen hade velat.
Så är läget nu. Det första kortet tog jag igår på Vic...


Som ni ser, ganska mycket och tjockt hår!

Här är det inte stylat men ungefär såhär ser det ut!


Pretty nice, don't you think?


Ett foto på Tildis i den nya sjalen hon fick av mig idag för att jag tyckte synd om henne

Här kommer två favoriter på Mille
Först ut Jonäm som Mille säger. Vilket betyder Your name. Låten är One med Swedish house mafia.


Näst ut kommer hans lite softare sida. Miley Curys låt The Climb.

Idag har jag gjort mitt sista prov i engelskan. Jag skulle gjort det nästa fredag men eftersom jag åker nästa lördag kändes det väldigt tight. Nu ska jag bara göra sista inlämningsuppgiften och även tal-delen på provet.
Jag hatar den delen! Man känner sig så fruktansvärt dålig när man pratar och det blir ju inte bättre av att prata med någon som har det som modersspråk. Det är visserligen bara att göra det! Jag hoppas att det gick bra!

Efter provet så har jag vart och handlat och varit med lillebror när han skulle klippa sig. Jag ska visa er sedan hur det blev! Lite liknande Oskar Linnros frisyr. Han behövde verkligen få bort allt det tjocka och långa håret!
 Jag tycker att han blev fin! :)

Mamma var undertiden med Tilda på sjukhuset och det visade sig att stackarn hade öroninflammation.
Hon har varit förskyld lääänge och feber sen förra lördagen. Nu ska hon bara äta penicillin i fem dagar. Något hon fasar för...

Vic and Tildis is the spotlight 


And once again, I hope I did good on the final exam! I want the answer now!

Om ni visste va fint det blev idag när vi var färdig städade! Vi höll visserligen på så länge att vi mötte mäklaren i dörren påväg hemifrån. Mäklaren sa idag när han kom att han alltid tycker det är så kul att komma till oss för att det är så fint. Sånt är alltid roligt att höra! :) Det kändes bra idag iallafall och det är så viktigt! :)

Jag har tagit lite egna foton på hur det ser ut här nu som jag ska försöka lägga upp sen!
Först ska jag fokusera på engelskan! Hörs sen! :)

I eftermiddag är första visningen på huset så nu håller vi på för fullt! 
Jag försöker varva med engelska och mejlande med att samtidigt städa. 

Det värsta är att det känns som att jag går på ganska låg växel. Jag var nämligen vaken till halv två-två igår och fixade och donade. Sen gick jag upp igen vid halv fem för att titta på Söderling. Synd bara att han förlorade när jag gick upp mitt i natten när jag inte egentligen orkade!Visserligen är Federer vidare och det är nästan lika bra! :) 

Jag blev på så sjuk dåligt humör här nu när jag fått svar om vart min engelska uppgift är, jag skickade ett mjel och frågade när jag skulle få svar på den. Jag fick ett tyket svar tillbaka att han minsann måste få lite tid på sig och att han inte fick mitt mejl med uppgiften i förrän i måndags. Konstigt tyckte jag eftersom jag skickade den i fredags. Jäkla mupp! Jag hoppas att den kommer snart och att betyget är bra så jag kan få lite motivation! 

Nu måste jag fortsätta med våra bestyr! Ha en bra dag!


Fina Solkullagården

Jag tittar nu på "Kungarna av Tylösand". Jag visste inte ens att det var på tv nu och fastnade där jag pausade lite från engelskan. Jag känner bara: ALLVARLIGT, VAD ÄR DET FÖR JÄKLA SKIT?!
Med tanke på hur alla andra serier är som finns så kan jag förstå konceptet, att det kunde vara kul. Men dessa människor som är med är bara oerhört sorgliga. Programmet är inte ens slut och de har redan bråkat, blivit utkastade från krogen, spytt, kissat och spottat i deras pool och inte glömma att det redan har hunnits ha sex.

Jag kan inte påstå att Paradise Hotell har varit någon favorit för mig men det är nästan så att det tillochmed det programmet har klass jämnfört med denna dyngan.

Jag har iförsig inte heller någonsin förstått grejen med att supa sig så redlöst full, tappa bort sina saker, spy och ha världens minneluckor. Jag har tvärtom bara blivit äcklad av det. Visst har jag alltid haft vänner som har gjort så men jag har sagt att jag inte tycker det är okej och att jag minsann inte tänker torka spyor från folk.
Jag har aldrig spytt på fyllan, någon gång. Ganska ovanligt men jag ser inget roligt alls i att tappa kontrollen och framförallt att må dåligt. Jag har haft minnesluckor tre gånger, på typ åtta år.

Jag har alltid fått höra hur tråkig jag är när jag gått ut med mina vänner för att jag inte vill dricka så mycket och hellre tackar nej. De få gånger de märkt på mig att jag har druckit har det funnits fantastiskt roligt och jag har fått höra det länge efter. Jag förstår inte grejen? Jag har precis lika roligt utan all skit.
Jag slutar inte bry mig om att folk är otrevliga eller att folk spyr bara för att jag själv dricker.

För er som inte vet så har de samlat ihop ett gäng bekräftelsesökande "ungdomar" till Tylösand där de ska få allt serverat för dem i en månad. Löjligt är min åsikt.
Smaklöst helt enkelt.

Gud va tråkigt det känns med engelskan denna veckan. Innan har det faktiskt var kul. Eller nej, nu ljög jag nog lite förresten. Kul är det inte. Jag har alltid tyckt att engelska är det absolut roligaste ämnet, enda sen första engelska lektionen i trean. Jag förstår bara inte när jag ska ha användning av militärtermer och annat trams, varför man ska läsa det i Engelska B undrar jag? Jag har ändå inte klagat särskillt mycket om det undertiden. Jag är iochförsig klagat desto mer på svårighetsgraden. För den är löjlig. Inte ens min mormor och farmors man, som har pratat engelska på sina jobb i 15-20 år, kunde hjälpa till lätt. Vi fick verkligen hjälpas åt med vissa saker. Tacka gudarna för att jag fick hjälp den veckan! :)

Nu har jag total inspirationstorka. Någon som har några härliga tips till mig?

Nu är jag hemma igen. Känns som att vår lilla trip med ärenden i Kungsbacka tog en hel evighet!

Skönt var det iallafall att den sjukgymnasten som jag hamnade hos verkligen var bra och visste precis vad hon pratade om. Det är ovanligt med det nu förtiden. Jag fick lite övningar att göra för att sätta igång cirkulationen i mina "stressmuskler" och nacken. Hoppas att det hjälper lite! Jag ska också gå på stresshantering och på akupunktur men det kan jag inte börja med förrän när jag kommer hem igen. Hon sa att jag blir extra känslig för spänningar för att jag är överrörlig och dessutom har min kropp lärt sig att reagera på minsta lilla sak att spänna sig för vilket i sin tur har lett till att mina muskler alltid är på helspänn. Det har ju trots allt pågått i så väldigt många år. Hon sa också till mig att jag ska träna så att de musklerna får bli varma men jag får inte träna hårt.
Cykling och simning är inte alls bra för då spänner jag de musklerna, vilket är synd eftersom jag hade behövt träna upp mitt knä! Hade jag kunnat gå med stavar hade det var det allra bästa, också att använda lätta vikter.

Så, där fick ni er en liten redovisning! Haha! Nu ska jag bannemig se till att blir bättre! Nu får det vara nog!
Det blir nog också väldigt bra att komma iväg och det är ju inte långt kvar! :) 

Nu väntar engelskan!   

Igår bar det av till Miss Larsen på Tingbergsvägen. Nu var det på tok för längesedan igen sedan vi sågs!
Vissa perioder blir bara sådana, hur gärna man än vill ses. Alla har sitt och framförallt olika tider.
I väntan på lilla Sara så blev det en ganska snabb visit blev det men det är alltid bättre än inget! Man behöver lite snack på balkongen då och då! Lite såntdär härligt tjejskitsnack. Det behöver alla.

När jag vaknade imorse hade jag drömt världens konstigaste dröm. Det värsta var att allt kändes så verkligen, samtidigt som själva drömmen var helt overklig, om nu förstår vad jag menar?! :)
Trots en riktigt förvirrad start på dagen så har vi idag röjt ganska rejält här hemma. För en gångs skull så känns det som att det har hänt lite. Det är svårt att få det att märkas när man bor sex personer i ett hus!

Nu ska jag dock göra mig iordning för att åka till sjukgymnasten för att se om min huvudvärk kanske kan bli lite mer kontrollerbar. Efter det blir det handling, husvisningar att gå på och sist men inte minst Engelska.
Jag skulle ju också ha passat underbara minstingkusinen Lewis, men har har blivit sjuk. Tråkigt!

Idag känns ändå som en riktigt bra dag! Humöret är på topp! Härligt!!!

Hoppas att ni har en bra dag idag folks!

Tänkte att jag skulle visa er spnideln som Tilda kastade på mig.
Förhoppningsvis tycker ni inte jag är så galen då. Kanske blir det tvärtom?




Jag minns när jag var mindre och var hemma hos min kära vän Bellan. Vi satt på hennes uteplats i Kolla och tyckte att alla smådjur som vi såg var superäckliga och vi skrek. Bör kanske tillägga att vi inte tyckte att dessa småkryp inte var hälften så otrevliga som vi tycker nu. Hursomhelst, då säger Pappa Claes till oss att djuren antagligen är mycket mer rädda för oss än vad vi är för dem. Inte heller fick vi glömma att vi var gintiska jättar jämnfört med dem. Jag har tänkt på det många gånger sen vi flyttade ut här till Solkullagården (Krypens paradis)  men jag är rädd att det inte hjälpt. Trots det har jag det som ett mantra i mitt huvud samtidigt som jag försöker överrösta mina illtjut när jag står och stampar i soffan/på bordet.


Jag försöker iallafall!!!

Ibland blir det bara kortslutning. När allt kommer samtidigt.
Visst är det mycket här hemma just nu eftersom det snart är visning. Och engelskan tänker jag inte ens tala om.
Plus huvudvärk. Då kastar Tilda en spindel. Mot mig. Vart tog den vägen? Inte en aning!

Då kändes det som att jag fick kortslutning i hjärnan. Ni vet, sådär så att allting stannar och man inte vill röra sig. Fast jag helst hade velat kasta mig ner för taket, slänga av mig alla kläder för att sedan springa in och ställa mig i duschen.

 Stackars Tilda som skulle ta bort spindeln för att jag inte vågade blev själv rädd och kastar den fel.
Hade det inte vart för att det redan kommit tre spindlar flygande i sina trådar ner från det stora taket när jag står uppe på den andra taket och målar, när det blåser en himla massa så jag nästan trillar av taket, samtidgt som jag höll på att tänka på min engelska trots att mitt huvud gärna hade delat på sig så att den vänstra halvan hade kunnat trilla av, så hade jag nog inte fått sån kortslutning.

Men det var först efter kortslutningen var borta som jag blev sur.
Va skulle hon upp på taket att göra? I blåsten? Unge!

Förstår ni att jag tyckte lite synd om mig själv, just då?
Nu har det dock gått över. Huvudvärken har konstigt nog plötsligt försvunnit, blåsten kan inte ta mig här inne och engelskan känns inte längre oövervinnerlig. Nu känns det bättre!
Jag måste tydligen titta på High School Musical sen bara, som plåster på såren för fröken tilda :)

Idag är det slavarbete som gäller här på Solkullagården.
Puh!

Tur att jag fått hem mina nya, tvåhundra, framkallade foton så vi har något roligt att titta på!
Massor av fina på mina syskon, även på min "spanska lillebror"! :)

Mille kommer upp  för trappan och jag hör hur han fnissar på vägen.
Med solglajor och Tildas halsband på sig tittar han på mig och säger "Jag är din älskling".
 Tror ni jag smälter?


 
Sen hittade han vindruvorna på mitt bord, gottigt!

Jag sitter just nu och går igenom hela min dator, mina externa hårddiskar och usb-minnen.
Herrejisses så mycket strunt det är på dem. Jag tror att jag hade 17 olika versioner på CV'n, massor nersparat från facebook och andra sidor. Miljader av foton. Mina skriverier i alla olika former.

Roligast är att gå igenom alla foton. Jag hittar mycket gammalt, sånt som jag lagt på sådana ställen att jag glömt bort dem. Värst är att läsa alla mina noveller jag skrev förr. Vissa för att de är så dåligt skriva, vissa för att det kommer från min allra mörkaste period. Vissa för att de visar en tydlig verklighet i dåtid. Massor av brev, som aldrig kommit iväg. Sådana brev som gör att jag blir förbannad på mig själv för att jag aldrig skickade dem.

Jag såg en film för några år sedan. Det var en dag när jag var hemma, själv, hela dagen. Det var en slump att jag såg den men jag kommer väldigt väl ihåg filmen, varenda litet klipp. Jag har inte en aning om varför. Det är en ganska mörk film, i svartvitt. Filmen heter Control och handlar om Ian Curtis från rockbandet Joy Division. Jag vet att jag tänkte väldigt mycket på den filmen, länge, efter det. Jag hade också ett stort behov av att prata om den. Nu hittade jag massor av foton som jag sparat på datorn ur filmen. När jag ser dem känner jag igen känslan jag får med en gång.
En känsla som jag inte kan sätta fingret på. Lustigt.

Nä vet ni vad! Idag är jag sådär seg att jag helst inte ens skulle vilja gå upp ur sängen!
Trots det så har jag faktiskt tagit mig upp och städat övervåningen! Bra jobbat Sanna! Innan klockan 11.30 på en söndag! Jag har visserligen lite kvar men inte mycket!

Varför jag är så trött undrar jag verkligen. Jag iochförsig inte sovit jättebra och det måste jag skylla på mina syskon. Framförallt den yngsta och den äldsta, bröderna brothers. Den äldsta spelar gärna musik sent inpå natten. Rättelse: Han gör musik. Vilket betyder att man måste lyssna på samma housebeat om och om igen i jag vet inte hur många timmar. Visst kan man stå ut med det på dagtid men på kvällarna, när det är tyst i resten av huset och jag inte ens har någon dörr intill rummet som jag bor i. Morgontimmarna är det den mindre av bröderna som gärna tjoar och gapar. Jag har egentligen inte så mycket emot det och är väldigt van eftersom jag alltid haft syskon som vart småttingar som velat gå upp innan solen för att de då är pigga som mörtar. Men, som sagt, har man inte något som stoppar ljudet överhuvudtaget, så kan det kännas lite jobbigt.

Men jag ska inte klaga. Jag tycker faktiskt väldigt mycket om mina syskon också, fast de håller mig vaken både sent och tidigt. Jag ska nog ge tillbaka det till dem senare i livet. Jag ska minsann klura ut något riktigt bra sätt att hämnas på mina fina små. Med min fantasi så! :)

Jag måste förresten skriva av mig lite av frustration när jag inatt skulle hem efter att passat barnen Hillman och det var 4 grader ute. 4 grader! Va fasen! Jag tycker inte det är okej! Tur att jag snart åker till lite varmare breddgrader!

Nu sitter jag hemma hos familjen Hillman på Amaryllisvägen och är barnvakt. Min gudmor och hennes man skulle på 40-års fest och då ryckte jag in. Just nu äts det godis för fullt och vi tittar på High School Musical. Väldigt intressant må ni tro! :)

Är det blött så är det klart att det ska torkas upp!

Idag bestämde jag mig för att ta mig en promenad och samtidigt hämta MilleMini. När jag väl hade gått insåg jag att jag var ju faktiskt tvungen att gå hem också. Med honom. Utan vagn. Smart drag Sanna!
Mamma ringde precis då och var ute och körde för att fixa sig lite lunch, så hon hämtade oss på dagis och körde oss till Österströms. Väl där gick vi in för att köpa fika att ta med oss ner till havet. Mille sa att det var hans tur att fiska krabbor. Vad han menar med det har jag inte en blekaste aning om. Sötnosen gick sedan hela vägen till Kyrkansängar. Vattnet var helt stilla, inte en vindpust och inget folk. Lugnt och stilla. Förutom Milles mun som inte slutade röra på sig. Herregud va han snackar nu och va roligt det är att lyssna på honom! När vi gick ner mot kyrkansängar så var det hästbajs längst hela vägen och när vi kommer ner till hagarna så pakar han på hästen som står där och säger bestämt "Där är han som bajsa"! Att återberätta ger inte hälften av den charmen som egentligen fanns där då, men försöka går ju! :)

Att sedan sitta på en stubbe med fika i handen och titta på havet tyckte Mille nog var det mysigaste på länge. Han satt där länge, länge och pratade i lungan ro med mig. Visst är det väl sånt som kallas kvalitet? :)
Stenkastning i havet ägnades sedan många, långa minutrar till. Fascinationen över hur jag kunde kasta en sten som sedan studsade fler gånger i vattnet gick också många minutrar åt till innan han sedan spanade in båtarna som låg i hamnet inte så långt borta. Vi plockade ihop våra saker och gick till hamnen där Mille minsann också ville åka i en båt. Jag, som tidigare har fått rädda min andra småsyskon när det trillat i vattnet som små, gick där spänd som en fiolsträng. Jag ville inte gärna att han skulle ramla i, i det djupa, svarta och antagligen ganska kalla vattnet. Jag hade helt enkelt ingen lust att bada så jag tog honom därifrån, och gissa om det var med högljudda protester från lille herrn. 

Det försvann ganska fort när han fick syn på en liten strand precis bortom båtarna där han sedan, undertiden jag pratade med min lilla Tad, passade på att hoppa i vattnet och kasta sand. När vi skulle gå och möta upp pappa som var påväg hem från jobbet upptäckte jag att vägen vi skulle gå bestod av väldigt mycket uppförsbacke. Mille som tröttnat efter en femtedel av backen ville bäras resten. Med en blöt och sandig unge, i stort behov av att byta illaluktande blöja, traskade jag upp för den jäkla backen. När vi är nästan uppe ringer telefonen och för att kunna få upp den måste jag sätta ner Mille på marken. Mille lägger sig då ner och säger "jag är trött". Skitunge. Där bär och kämpar man när han sitter gott på min höft, för att sedan säga att han är trött! Det är tur att han är både charmig och rolig! 





 

Nu sitter jag här, nervös som få. Jag har precis bokat resan till Italien.
Jag kommer att åka till Sardinien, på obestämd tid. Just nu vet jag inte så mycket.
Jag vet inte heller varför jag är så nervös som jag är nu. När jag åkte till Spanien så vart jag inte alls nervös.
Däremot höll jag på att grina ihjäl mig när jag skulle åka. Fördelen då var att planet gick så tidigt att alla sov när jag skulle iväg. Förutom mamma som stod och grät med mig i köket. Nu går planet på eftermiddagen...

Jag vill jättegärna åka till Italien och familjen jag ska till verkar verkligen super! Det var dock efter att Karin, min "spanienmamma", hade pratat med dom som jag kände mig helt trygg. Jag tror att det handlar om att jag vet precis hur bra man kan ha det hos en annan familj och jag hade den bästa. Så hur ska de kunna toppas?
Min magkänsla säger att det är rätt och jag litar på den, denna familjen blir antagligen precis lika bra!

Det enda som jag tycker är jobbigt är att åka ifrån min familj. Mina småsyskon som säger att jag "överger" dem när jag åker. Minstingen skriker bara jag ska åka och handla. Kanske är det bra för alla parter att jag åker :)
Men oj vad jag kommer att sakna dem, det gör ont bara jag tänker på det nu. Jag måste nog bara fokusera på hur bra det kommer vara för mig. Hur bra jag kommer må utav det.

Jag är ändå stolt över mig själv, det är väl det som är det viktiga? Jag insåg hur mycket jag klarade av på egen hand när jag slänge mig ut i Europa förra gången och så mycket jag lärde mig. Nu ska det göras om, för den känslan, är jäkligt skön.

Så. Bara två veckor kvar!

Kung. Helt klart, Kung!

Jag vill ha mera sommar! Fast med lagom värme. Jag beställer det nu. Okej? Tack!