blancoazucena

en liten bit utav mig saknas. jag vet vem som har den biten.
jag vet inte hur jag ska få tillbaka den. inte heller hur jag ska förhålla mig till det.
ibland gör det riktigt ont. ibland blir jag så arg att jag skulle kunna skrika i flera timmar över det.
ibland känner jag att jag inte bryr mig. men det är klart jag gör.
jag försöker bara överleva, klara mig utan den biten som saknas.

jag saknar. men jag är också arg. besviken. bitter.
oförtjänt. jag har inte gjort något fel. faktiskt inte. det vet jag.
kanske är det därför det gör ont.

I torsdags morse, strax efter sjutiden vaknade jag av att alla pratade sådär lite lagom uppspelt. Ni vet, när man sover kan allt låta lite lustigt. Jag kände ändå att jag skulle gå upp och kolla vad som försegick sig. När jag kommer ner möts jag av en uppspelt Tilda som talar om för mig att vi har flera tjurar i vår trädgård. Jag går in i köket och mamma talar om samma sak för mig. Jaha, tänkte jag. Jag öppnade dörren och tänkte jag skulle kolla efter dem. Mamma säger "Värst, va du var modig då!" Vadå, undrade jag. Jag gick upp på den högre delen av vår altan och förstod vad hon menade. Tjurarna, som jag tänkte var de hyfsat små och söta som går precis framför vårt hus, var de fullvuxna (läs:enorma) som går i hagen en bit bort.

Är man van vid att bo på landet så är man. Jag satte mig på kanten och väntade tills den största kom till mig och hälsade. Mer än så vågade jag inte. Hade det vart för sisådär sex år sedan så hade jag hoppat ner, ropat på dem och gått till hagen. Då "kände" jag djuren runtom oss mer. Gick förbi dem flera gånger om dagen, till och från bussen. Dom kände mig, lite bundisar typ. Så är det inte nu.

Men det är ganska fräckt att se när bonden kommer och ropar lite på dem. Dom springer råmande mot honom precis som att de vore hur glada som helst att se honom. Där går den lilla gubben, mittemellan de enorma tjurarna. Det blir lite som på film när saker bara förändras, tjurarna såg plötsligt ut som små snälla kattungar.

Jag som alltid blivit retad för att vi bor som vi gör. Kommentarer som "Vi kan åka hem till Sanna och hennes familjemedlemmar Rosa och Mamma mu" och "Vi kan ju alltid välta kor hemma hos Sanna" hör till vardagen.
Jag märker nu att mina syskon får höra samma saker, och jag kan inte låta bli att skratta.
Tänk att jag tyckte det var så jobbigt förr, och att folk aldrig tröttna.
Tänk om man då kunde låtit bli att bry sig. Det kan man ju nu, när man är vuxen.

Att vakna av hysteri kring att ha tjurar i trädgården är faktiskt ganska mysigt. Man vet liksom att man lever iallafall.
Jag tänker tillochmed bjussa på ett foto!



Jag vill tillägga att tjuren ser bra mycket mindre ut på fotot! :)

Bebisgos med underbart fina Louie!
O många skratt med Sara, Cissi och Veronica! :)

Ni får ursäkta, min fruktansvärt dåliga uppdatering!
Jag har fullt upp med hur jag ska göra med min framtid att jag liksom glömmer att leva i nuet.
Är det så det ska vara? Nej! Jag måste försöka ta saker och ting lite som det kommer.
Det är roligt detdär, jag slutar alltid i samma slutsats. Ändå måste jag fundera lite till.

Det jag hunnit med sen sist är:
Barnpassning
Varit på 10-årig bröllopsfest
Pirates of Carribean marathon med pappa och bror
Hysteriskt roligt Lunch hos min farmor
Haft pickick med familjen
Hälsat på lilla underbart söta Louie och Cissi

Givetvis annat också, men det är inget viktigt! :)
Bilder får komma i nästa inlägg, Nu måste jag äta!

Hoppas att alla har det toppen! Speciellt alla Svenska Spanjorskor som är i Sverige och hälsar på!

Visst är det skönt när det är lite lugnare ett par dagar!
Men jag inser att jag trivs ganska bra i det halvhysteriska och galna.
Bra att mamma och de små kommer hem idag igen! :)

Stilla. Lugnet har ifnunnet sig.
Mamma och de små syskonen är i Skåne.
Jag skulle höra om pappa tappade bomull på golvet på nedervåningen.
Ganska magiskt. Jag minns inte när det var så tyst på Solkullagården senast.

Efter en fotograferingsrunda i trädgården myser jag ner mig med min nya mysdress.
Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst i ena handen och en kopp té i andra.
Vecko Revyn väntar på att bli läst liksom även H&M katalogen. 
Dipp med grönsaker står redo. Dags att mysa!



Ella Fitzgerald, Louis Armstrong, Marvin Gaye, Barry White, Aretha Franklin...
Underbara röster kommer ur högtalarna.
Jag njuter.

Tänk att vi är i samma land nu, jag och Álvarito. Ändå är det så svårt att hinna ses.
Hinner vi inte det så får jag helt enkelt försöka åka till dom! För jag saknar!

Denna veckan handlar egentligen inte om så mycket mer än Gothia Cup. Allt planeras runt det.
Lillebror och Onsala BK har vunnit sin grupp och spelar första matchen i A-slutspelet idag. Men nu är det vinna eller försvinna som gäller så det kanske inte blir fler matcher efter denna idag. Jag hoppas innerligt att det går bra för dom!
Jag kommer inte kunna vara där idag p.g.a. att jag ska på en arbetsintevju...

I måndagskväll var vi på Gothia invigningen på Ullevi. Ganska spektakulärt! Onsala BK fick representera Sverige och sprang in sist av alla, inför 50.000 människor. Sjåpig som jag är så var tillochmed jag lite nervös.
Jag som sa till Victor och David i bilen att de inte hade något att vara nervösa över, de var ju så många och hade dessutom dansare med sig. Nehe då, gåshud!

Helgen har mest spenderats med att måla hemma hos faster i Anneberg.
Halva lördagen fick jag dock mest plocka blåbär till blåbärspaj som skulle göras.
Att plocka blåbär tillräckligt mycket för två pajer tar tid vill jag lova! Men smaskigt blev det!

Att fota mina familjemedlemar var inte så populärt...



Mumsiga pajen innan ugnen - Att ens 9-åriga dotter klättrar på en tar man mest med ro


Att hålla sig vaken på vägen hem var inte lätt. Trots mutor med Cheesbugare. Arg var ordet.

Det roliga med att vi höll honom vaken hela vägen hem, klockan 19,45, var att han inte kunde sova sen när vi kom hem. Pappa försökte i 30 minuter och sedan jag i över en timma. Jag försökte allt. Jag sjöng, jag berättade en historia, jag var tyst, jag blev arg, jag la honom i hans säng, vi tittade på min "helefon" (telefon).
You name it! Men absolut inte, under några omständigheter skulle herr'n sova. Omöjligt!
Tillslut fick han gå upp med mig igen. Efter att han fått äta efterrätt med oss och fått leka lite så somnade,
efter en del mer snirklande, lillen runt halv tolv.
Det konstiga är att ungen inte sovit något alls under hela dagen. Knepigt.

Man kan ju lugnt säga att 3D ger en helt annan upplevelse än "vanlig" film. Jag vet att jag sett något i 3D tidigare, men då måste jag vart ganska liten. Minst 10 år sedan och jag kommer inte ihåg så mycket av det.

Nu när jag sett denna filmen i 3D så kan jag lugnt säga att jag önskar att jag sett Alice i Underlandet och Avatar i det också. Visst blev man lite snurrig i glajjorna men jag fick inte huvudvärk som jag läst att så många tycker att man får.
Däremot är man väldigt het i dem!



Vi pratade om att Mille skulle få gå med på bion eftersom han älskar Shrek men det var tur vi bestämde oss för att han inte skulle gå med. Jag tycker att den var ganska mycket mer skrämmande än de andra. Läskigare liksom.
En stackars flicka bakom oss sa till sin mamma "Jag vågar inte, mamma" och hon kan väl vart 4 år iallafall.
Sen gör ju 3D att det blir mycket verkligare. Mille tittar på det mesta barnfilmer, även från 7 år, men han skulle nog inte tycka om dem i 3D!

På vägen hem stannade vi vid våra fantastisk hallonbuskar som vi längtar efter hela året. Vi satte oss i gräset och bara njöt. Mille sprang runt oss och var mer eller mindre galen, inget slår svenska sommarkvällar!

Idag ska jag och Tilda gå på bio och se Shrek 3D.
Jag fick det i present av Tilda häromdagen när jag fyllde år. Hon vet dock inte om det än! :)
Det ska bli kul att se 3D, jag har aldrig gjort det förut!

Btw, jag såg Alice i Underlandet för någon vecka sedan hemma med pappa och Victor. Jag älskar ju Johnny Depp men filmen vet jag inte alls vad jag tyckte om. Jag har fortfarande svårt att smälta den! Den är nog sjuk i 3D men jag vet inte om jag hade velat se den i det. Jag kan lova att man hade blivit toksnurrig av det!

Jag ser framemot lite sister-time och 3D film ikväll!

Eftersom jag av någon anledning under natten lyckats få 11 bett av något slag på höften och rumpan så får man vara glad att man har en lillasyster som är mästerkliare. Hon får klia genom mina byxor eftersom dessa betten inte går att kontrollera. Jag är annars av den fasta tron att "Ge fan i att klia" men det går bara inte. Det kliar sådär hysteriskt, så att man skulle kunna bli galen. Tack gode gud för Tilda, som klockan 07.30 imorse gladeligen hjälpte mig att klia. Eftersom man inte kan klia hälften så bra som någon annan kan på sina egna bett.

Jag upptäckte Tildas grymma "klinings"-förmåga häromdagen när jag fått något mystiskt bett på ryggen. Ett bett som jag inte ens kände, men det såg ut som tre enorma getingbett. Konstigt. Nästan så jag tycker vanliga myggbett hade vart bättre! :)

Den stora frågan är bara vad det är som biter mig något så förfärligt! Kanske är det sånnadär sandloppor. Jag kom precis på att jag fått liknande förut och att det är sådana som djuren gärna får med sig in. O sen lägger sig i sängen...
Dags att byta lakan!!!

Eftersom jag vart på så fruktansvärt dåligt humör förut, kände jag att jag behövde göra något.
Så jag tog med mig syskonen och farmor ut i skogen för att plocka blåbär.
Helt plötsligt började det ösregna! Jag hade kunnat bli hur arg som helst just där, just då. Men istället fick det någon slags tvärtom verkan och ilskan rann av mig. (för tillfället iallafall) :)

Här är vår skörd


Blåbären avnjöts sedan tillsammans med jordgubbar och glass. Mums!


Till det roliga, när vi skulle ut och plocka blåbären hade Tilda inga bra skor för det. Antingen ett par "kängor" med klack som hon envisats med att ha på sig när vi åkte imorse eller ett par tygskor. Inget vidare, vilket som.
Hon gjorde ett val, och visst gick hon ut i skogen, i regn och rusk, med de skorna med klack och till detta joggingbyxor. Härlig ålder detdär, när man gör allt för att få ha på sig en viss typ av kläder. Såkallade "Vuxenkläder".
Tyvärr har jag inget bra kort på det. Men roligt var det!

Den kvava värmen håller på att ta livet av mig.
Jag klarar verkligen inte av det, kvalmigt och jävligt. Usch!
Sol och vanlig värme är helt okej, men inte som det är nu!

Jätteåska? Ja tack! Nu tack!

Vad snackar smhi om, kan man ju undra? Extremåska tar över Sverige. Inte där jag är iallafall!
Kom igen nu, ge mig lite åska!
Eftersom jag annars hatar åska och är hysteriskt rädd för det, kan ni begripa hur jobbigt jag tycker det är då?

Suck.
Jag känner mig lite smått hatisk.

Fina smycken i present från mina flicks!

Tack mina fina!

Måndagkväll åkte jag in till mina tjejer i Kungsbacka för att sedan åka vidare ut till havet igen. Vi åkte till Hanhals Holme, där har jag inte varit sen jag var liten! Där hade vi jättemysigt ute på klipporna tills det drog in mörka moln och blixarna lös upp himlen. Tillbaka för lite té på balkongen hos Frida medans det föll fina små droppar av regn mot den ännu varma huden. Svettigt och kvavt. När vi sedan åkte så avlöste blixarna varandra hela vägen hem, men den tryckande värmen släppte minsann inte för det. Fläktarna fick gå på hela natten! Hett!

I Måndagsvärmen packade vi ner våra handdukar och badkläder för att åka till havet och bada.
Jag fotade lite när vi var där. Mest på mina söta syskon.

I lördags eftermiddag släppte mamma och Mille av mig i Kungsbacka för att möta upp bl.a. Louise. Vi gick hem till Matthias & Jannica där vi satt och pimplade vin i stekande sol. Riktig sommar, precis som det ska vara! Vi spelade också galenpanna, ett otroligt roligt spel! Jag var inte riktigt med i spelet, jag fotade mest (anyone surprised?) och hjälpte till med lite ledtrådar då och då.

Mille var dock inte så glad när jag skulle skiljas från dem!



Natten spenderades sedan hemma hos farmor o Lennart för att jag på förmiddagen dagen efter skulle kunna möta upp Bell, Lisa, Sanne och Pillan för en fika på Café Karma. Jättemysigt, men väääldigt varmt!
Det var jättekul att träffa de tjejerna igen, säkert ett halvår sedan jag träffade dem senast!

På kvällen fanns det inte mycket annat att göra än att sitta bänkad framför tv:n när Spanien skulle vinna VM!
När Spanien tog hem guldet satt jag med gåshud och tårar i ögonen, har man fått lite känslor för landet då tro? :)
Farmor och Lennart, som också känner att de hör hemma i Spanien bjöd jag givetvis hem på middag så vi kunde titta på vinsten tillsammans! Den där, bläckfisken, Paul, är ju fantastisk!



Underbart!

Igår var jag o shoppade lite nödvändiga grejer för mina presentkort som jag fick i present. You know me, jag kan ju inte hålla mig så länge. Jag fyndande ett par pjucks för 99:- Det tyckte jag var fynd!



Måste också visa mitt fina halsband från mor och far.



På kvällen så mötte jag BellyBop på Loungen för att dricka lite vin och skvallra ikapp oss. Supermysigt är ordet!
Dock var jag kameralös så roliga kort finns inte. Däremot har jag några foton från telefonen.
Vi mötte också Louise och underbara Matthias. Han är en fin kille, på honom tjejer! :)

     

Skojig. Lustig. Skrattretande. Underhållande. Lattjo. Humoristisk. Munter. Livad.



Makalös. Himmelsk. Gudomlig. Förtjusande. Sagolik. Strålande.

I Onsdags var det dags för min 22:a födelsedag. Vid niotiden blev jag väckt med frukost på sängen, "Ja må hon leva"-skönsång och en bukett med de fina rosorna från vår trädgård. De fina rosorna som varje år blommar, precis på min födelsedag. Exakt klockan 09.56 hade jag funnits på denna jord i 22 år. Detta dokumenterades givetvis.



Dagen spenderades sedan med städning, handling och tårtbakning.
Vid 8-tiden var det fullt hus av släkt och inte långt kvar till matchen. Spanien - Tyskland.
Det blev inte mycket till kalas detta året, men Spaniens vinst satt utomordentligt fint! 
Jag tror att jag egentligen vuxit ifrån det där med kalas, jag tycker bara det är väldigt roligt att träffa alla på en och samma gång. Det är alltid väldigt bra stämning på alla våra kalas. Jag gillar't!

  

Victor mobbades både gärna och mycket av alla för han "grillningsstil".
Detta fick alla tillbaka, som ett slag i ansiktet, när kycklingen var utsökt!

O som sagt, så hade vi ganska roligt denna kvällen med!















Kvällen avslutades med en sväng in till Kungsbacka för att träffa tjejerna. Av någon anledning hamnade vi på Mingel. För er som inte vet vad Mingel är så är det ett uteställe i Kungsbacka, där jag tror att medelåldern är typ 16,5 år. Så varför vi hamnade där har jag inte en susning om. Jag kan säga att jag mer än en gång frågade mig själv "undrar varför jag inte saknat Kungsbacka"? Samma folk, förutom tillökningen med småttingar, samma bråk, samma ställen, samma allt. Utelivet i Kungsbacka kan vara jätteroligt, men det är väldigt sällan! Så nej, utelivet i Kungsbacka har vi nog växt ifrån. Om inte annat har vi verkligen vuxit ifrån Mingel. Helt klart!

Dagen efter så var jag barnvakt för lillemille och Tilda (Kanske även Victor?). Regnet öste ner och vi myste inne hela förmiddagen. Vi låg alla i mammas och pappas säng och hörde hur det smattrade mot fönstret. Detta varande i ca: 5 minuter innan alla blev lika galna som vanligt. Hopp i sängen, draklekande, jage och andra sånnadär hysteriska grejer försegick sig i stackars mammas och pappas underbart sköna säng. Huvudsaken var väl iallafall att de hade roligt tillsammas, och det kan jag lova att de hade!





Efter regn kommer solsken. Inte riktigt. Men det slutade iallafall att regna och vi kunde ta oss ut en sväng.

  



Mille gillade inte riktigt när de råmade åt oss. "Sluta låta så!" sa han bestämt till dem.

  



  

Jag tror han lekte spindelmannen eller något en stund... sen var vattenpölarna är ett måste!



Underbara dagar!

I söndags vart jag hos Sara och vi hade det hur mysigt som helst! Vi grillade och det kändes som "old-times". Underbart att sitta o prata, bara vara och framförallt att det bara var vi två. Jag älskar när det är mycket folk men det är också väldigt skönt att bara vara två och kunna prata, på riktigt. Inte bara det lösa pratet som ofta blir när man är flera. När samtalsämnet byts varannan mening. Det var så skönt att kunna sitta där, i flera timmar, och prata sådär ordentligt. Åh, va jag har saknat Sara. Lustigt nog så märkte jag inte det så mycket när hon och jag var iväg och inte träffades på 6 månader.
6 månader! Helt galet när man tänker efter!
Så som sagt, det var skönt med lite kvalitets tid med lilla Tad :)


 
Sara i sin mysdress!


          


Det enda som störde var en fiskmås som var helt galen. Fiskmåsar som är i större städer eller kanske som är vid havet där det vistas mycket folk brukar inte vara särskilt skygga av sig men här ute på landet så flyger de fort bort när man kommer nära. De landar oftast inte ens nära en. Denna gjorde det. Till saken hör att den såg ganska desperat ut och attacken var inte lång borta.

Igårkväll var det -i rikitgt BF anda- dags för vårt lilla tjejgäng att äntligen träffas allihopa. Konstigt nog kändes det inte som att det var så längesen vi träffades. Jag antar att det är precis så det ska vara med dem som står en allra närmast. Vi satt och tjöta, precis så mycket som vi är allra bäst på, hela kvällen på Fridas balkong. Den underbara sommarvärmen försvann inte och inte förrän vid tolvtiden var det dags att ta på sig en tröja. Frida, grillmästarn, invigde sin elektriska grill och vi grillade majskolvar och korv där i sommarvärmen och helt plötsligt kändes det inte som vi satt i Kungsbacka på en balkong. Mer som ett medelhavsland under semestern. Underbart!

  




Idag var det stranden som gällde! Det är så roligt för barnfamiljer när de ska ute till stranden under en dag. Det bli liksom lika mycket packning som för en husvagnssemester! Vi smörjde oss med solcreme och packade in vår packing och oss själva i bilen med en hel del pustar, under årets hittils varmaste dag, och for som ett skott mot stranden. Väl där insåg vi att det fläktade jätteskönt och stranden var - the place to be!

Jag insåg att jag aldrig någonsin tagit mitt första dopp såhär sent på sommaren och att jag kunde inte vänta längre. Det var bara att trotsa det, för mig, iskalla vattnet med ett ordentligt kärringdopp. Min kära familj skrattade gott åt mig medan jag var stolt att jag faktiskt - kärringdopp eller ej - badade! Lite krabbfiske, fika och sandlerebad senare så kände vi oss ganska nöjda och åkte hem.



  
Jordgubbssmet överallt blev resultatet av fikan


En glömd keps hemma - Man tager vad man haver!


Nu är det dags för grillning och snart är det FOTBOLL! Heja España!

Härligt att det är fredag idag, eller hur!?

Idag ska jag äntligen få träffa min lilla Sara! Jag har inte träffat henne på 6 månader nu,  så det ska bli hur kul som helst att få träffa den lilla Tallevanten!

BTW, eftersom jag inte kunnat använda min dator som jag velat de sista dagarna (den verkar vilja ha semester) så har jag inte kunnat vara inne på spotify. Jag visste att Eric's album skulle finnas där, men jag hade inte sett det med egna ögon förrän nu. Det är så otroligt roligt att det går så bra för honom! Jag har kollat massor av recensioner också och alla ger en 4 eller mer i betyg. Det kan ju alltid extra spännande när det är soloprojekt!
Så gå in och lyssna! CEO - WHITE MAGIC ( o läs också intervjun på pitchfork.com!!!)