blancoazucena

Är det inte lite sjukt hur fort tiden går? Helgen har svischat förbi hur fort som helst och jag insåg igår att den sista tiden här kommer gå galet fort. Jag tittade i min kalender för att se hur planeringen är framåt och såg att det är saker varenda vecka framöver. Denna veckan kommer jag inte ens märka av tror jag. Hela förmiddagarna har jag ju den lilla godingen och på eftermíddagarna händer det nästan alltid något. Idag ska vi åka till Puerto Cherry med Sally och hennes lilla Emma.
Nu är klockan tolv och det är 25 grader inomhus, ute i solen är det 30 grader!
Så att åka ut till havet känns som en väldigt bra och skönt idé! :)
Imorgon förmiddag ska jag och Álvaro åka in till Anna i ElPuerto och gå på marknaden där. Ska se om jag kan hitta lite småsaker att ha till ferian. På onsdag kväll ska vi ha "klädbytarkväll" med alla härliga svenskor! På torsdag fyller Jesús år och på fredag blir Álvaro 8 månader. På lördag åker Karin och Jesús iväg och lämnar då lill-killen hos farmor och farfar. Sen kommer dom inte hem förrän på måndag. Så ni förstår, denna veckan lär gå undan!
Det roliga är att nästa vecka kommer gå lika fort!

Helgen som varit:
I lördags var ju Anna här och åt lunch. Jag skulle eventuellt åkt med henne till ElPuerto för att gå ut och käka och sådär men jag kände att pengarna som skulle gått till taxi hem kunde vara bra att spara inför marknaden. Så jag stannade hemma med två galna hundar! Och sen sov jag själv, i mörkeret, i spanien, all by my self! :)
Igår så kom Jesús bror och hämtade upp mig och vi åkte för att möta upp alla andra där vi skulle äta. Till min stora glädje var det på samma ställe som vi åt med dom första gången, där det var så oerhört gott kött! Och visst var det minst lika gott denna gången! Efter det åkte vi hem till föräldrarna och drack lite té.
När jag sa till Karin att hon skulle tacka så mycket åt mig till farfarn för maten så sa han: "Det var inget! Det är vi som ska tacka för att du är så bra med Álvaro." Denna farfarn är väl inte den som säger den typen av saker särskilt ofta vad jag förstår så jag ska nog tacka och ta emot den kommentaren! :)

 
Fina lilla familjen


 
José Luis, Jesús och Álvaro



 "Små"kusinerna


 
Mamma och Son


 
Där Álvaro är, är alla andra också!


Nu när Álvaro hade somnat och jag hunnit städa det jag tänkte idag och han fortfarande sov så tänkte jag att jag kunde försöka vara lite i solen. Eftersom jag inte tål solen så bra, som ni vet ;) så får det bli små kortisar i solen för min del. Men icke! Precis när jag kommer ner för trappan så ringer det på. Jag tittar ut över grinden och där står 6 spanjorer. Ingen av dom pratar någon engelska! Jag fick ringa Karin och det visade sig att de skulle fixa grinden in till parken. Och givetvis vaknade Álvaro pga skällande hundar. Vi går in och leker lite men lillen hade inte sovit färdigt så vi går ut till vagnen. När jag står och vaggar honom och ser att han ögon håller på att åka igen så ringer det på igen! Hundarna skäller...och Álvaro vaknar! Denna gången var det ett bud till Jesús och jag behövde ju inte kommunicera så mycket med den mannen mer än att skriva på ett papper. Så lilla Álvaro kunde somna snabbt om igen. Det måste vara väldigt jobbigt att vakna flera gånger om dagen av att hundarna skäller!
Å andra sidan är Àlvaros nya grej att bara ta powernaps! Så det kanske passar honom bra!



Solen får vänta för min del, jag hör att någon jollrar ute i vagnen o nu är jag myssjuk! :)