rädd.
Här utanför huset, där jag bor, är en uteplats som går runt huset. Vid ena kanten av huset är som ett trappsteg.
När jag höll på att fixa med tvätten och Álvaro somnat gott i sin vagn så hör jag helt plöstligt ett brak. Jag reagerade inte riktigt eftersom grannarna var ute intill men när jag hör Àlvaro gnälla till så vänder jag mig om och tittar ut. Vagnen hade fått skjuts utav blåsten och åkt ner för trappsteget. Jag trodde mitt hjärta hoppa ur bröstet!
Stackars liten som ligger gott o sover hade nu åkt rakt ner i marken. Jag tog genast upp honom och kollade så att han var okej. Och visst verkade han okej men han gnällde en del. Han grät inte men han gnällde. Jag försökte skoja med honom och visade honom hundarna bara för att se om han var med. Jag tyckte att han verkade okej men jag har ju ingen aning om hur fort man märker om han har gjort sig illa. Jag bytte blöja på honom för att försöka hålla honom vaken, stackarn var ju jätte trött fortfarande. Jag skakade något fruktansvärt, nästan så att jag var rädd för att hålla i honom, jag kanske kunde tappa honom. Jag litade inte riktigt på mig själv då men jag höll mig ändå samman. Efter en liten stund så ringde jag Karin som lät lugn, vilket lugnade mig också. Men först efter att jag blivit gråtfärdig! Alltid blir det värre så fort man talar med någon annan, sålänge man är själv så håller man sig samman! Hela tiden fick jag övertyga mig själv om att han faktiskt var okej, han satt i soffan och lekte och skrattade. Klart att han var okej! När Karin kom hem så sa hon samma sak, det var inget konstigt eller annorlunda med honom. Men Jesús hade väl fått lite små panik och sagt med en gång att de var tvunga att åka till sjukhuset. Han såg inte särskilt glad ut när han kom hem.
Álle åt mat och var på strålande humör men Jesús propsade på att åka in. Och visst, det är ju bra så man vet säkert! De gick ut och lät vagnen falla ungefär som den måste gjort med Álvaro i. Och det lät mycket värre än vad det gjorde när han låg i. Jag tror att det gick såpass bra som det gjorde tackvare att jag hade lagt en stor filt under honom som också låg bakom huvudet. Usch, det var ingen trevlig upplevelse.
Han sover där varje förmiddag men hädanefter kommer jag nog inte ha honom där uppe längre utan att ställa något som stoppar vagnen framför!
Nu är Karin och Jesús iväg med Álvaro. Jag är ganska säker på att det inte är någon fara men jag kommer inte vara lugn förrän dom kommer hem och säger att det är så.
Stackars liten.
