livsval
Nja, att kalla det livsval är väl lite att ta i. Men ganska viktigt är det. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv.
Vad jag ska bli när jag blir stor liksom. Jag vill ju helst av allt plugga till socialpedagog.
Men samtidigt tror jag ju att det finns en mening med allt och eftersom jag inte kommit in än så är det antagligen inte värre än att jag inte är redo för det ännu. universum har helt enkelt en annan plan för mig. Frågan är vad den är? Jag hade/har en hel del planer på att åka utomland igen. Frågan är bara Var? Hur? När?
Jag har inte en aning faktiskt. Jag blev rätt avtrubbad när mina planer att åka till Schwiez gick i stöpet. Det var första familjen som jag verkligen kände att jag ville åka till. Eftersom jag hade det så oerhört bra hos familjen Hallberg/Arcila så är jag ganska (läs: väldigt!) kräsen. Hur ska man kunna hitta en ny familj, som man känner att man trivs så bra ihop med? För för mig är det superduper viktigt att jag känner så. Att allt känns rätt. När Karin kontaktade mig så kände jag med en gång att jag skulle till dem, inte en sekund av tvekan. Och visst hade jag rätt i det. Magkänslan är till för att följas. Jag kan inte ens komma ihåg att vi hade någon telefonkontakt innan. Jätteskumt, att jag vågade mig iväg på det. Som sagt, det fanns en mening med det. Lite samma sak var det när jag pratade med mamman från Schweiz, att det kändes väldigt bra. Men visst finns det någon anledning att jag inte kom iväg dit. Frågan är då vad jag ska göra nu? Eller om 5 veckor. Nu pluggar jag engelska i några veckor så jag kan söka in till lärarprogrammet också. Min plan var lite att plugga spanska, något som jag också vetat till 100% att jag vill göra. Kanske tillochmed våga mig iväg till underbara Espania för att studera det där. Men, är det något jag klarar av? Eller något jag verkligen vill? Jag vill ner till människorna och platsen, men vill jag plugga?
Jag kan i och för sig längta ihjäl mig efter Spanien så att läsa hade kanske varit toppen.
Visst kan jag plugga spanska här hemma om inget annat roligt händer. Typ att jag får ett jobb eller så. Men.
Nu är det så att jag snöat in mig helt på att läsa italienska också. Jag har alltid velat lära mig italienska.
Jag har tänkt att spanska är större och jag har mer nytta av det men efter att jag hade kontakt med familjen i Schweiz (som bodde i den italiensktalande delen) så fick jag total dille på det. Så nu står jag i valet och kvalet.
Vad ska jag välja? Det kan ju vara bra att ha en liten plan, kan tyckas. Man kan ju alltid ändra på saker och ting.
Kanske ska jag gå på det hjärtat eller magkänslan säger?
Isånnafall måste jag känna efter noga.
