blancoazucena

Jag tycker inte om att medge nederlag eller om jag har fel i något. Den sidan av mig är kanske den jag behöver jobba på mest. Jag är inte så mycket sån med nya människor. Men de i min närhet, som jag vet precis vart jag har, får erfara det då och då.

Nu tänker jag medge ett, för mig, nederlag. Jag blev häromdagen kontaktad av en familj som bor i Schweiz som ville ha en Au Pair. Eftersom det var mycket i dagarna som vart så ringde jag inte upp förrän igår och det visade sig att det kändes sådär jättebra, precis den känslan man är ute efter! Mamman talade om för mig att hon redan hade kontakt med en tjej som hon mer eller mindre lovat, som hade första tjing på att komma till dem. Vi skulle höras av idag efter vi båda funderat och nu ringde hon och sa att den andra tjejen skulle komma till dem.

Av de ca. 20 familjerna som har kontaktat mig så har jag inte känt för mer än 2 att jag skulle kunna tänka mig att åka till. Jag vet inte om jag är extremt kräsen eller vad det är. Men denna gången kändes det verkligen jättebra, därför känns det nu väldigt surt. Och jag är inte bra på motgång, ännu mindre när det är något som från början kändes väldigt bra.

Visst sa hon också att hon gärna ville att jag skulle komma till dem och att hon skulle ringa om det blev några ändringar, att hon också tyckte att det kändes bra. Men eftersom jag, som sagt, behöver jobba på den där nederlag och motgång biten tar det en stund för mig att ta in det. Jag får väl helt enkelt nöja mig med att vara 2:a och hoppas på att 1:an backar ur!
Tråkigt det där!

Nej, nu ska jag snart sova. Eftersom jag ska till tandläkaren imorgon kan jag behöva alla energi jag kan få!
Sov så gott!