blancoazucena

Jag kan inte fatta hur fort veckorna springer iväg. Jag hänger liksom inte med. Det värsta är väl att folk säger att det går fortare ju äldre man blir. Ska mina veckor vara över på några timmar sen då?

Det lustiga är att jag inte riktigt vet vad jag gör av min tid. Jag måste verkligen fundera.
Kvällarna förstår jag för just nu sitter jag som klistrad vid flera program som jag bara "måste" följa men vad gör jag egentligen på dagarna? Jag har insett att engelskan tar ju faktiskt bra mycket mer tid än vad man tror. Sen så är det faktiskt så att jag lever rena rama Svenssonlivet nu när jag bor hemma. Visst, jag har inget emot det, men jag skulle bra gärna vilja åka en sväng och se lite av vad världen har att erbjuda. Jag älskar att vara med min familj så att åka kommer att bli jävligt tufft, men antagligen lika nyttigt. Jag vet hur mycket jag kände att jag växte när jag åkte till Spanien. Inte hade jag trott att jag skulle klara hälften av vad jag gjorde när jag var där och eftersom det är en ganska schysst känsla så känner jag att jag gladeligen ger mig ut på liknande bravader igen.
Vissa dagar längtar jag oerhört mycket tillbaka till Spanien och alla fantastiska människor där och absolut inte minst min fantastiskt fina "Spanien familj". Ena stunden tänker jag att det är självklart att jag ska tillbaka dit men i nästa så tänker jag, jag har världens chans just nu att få se så mycket mer. När man aldrig vart ute och rest innan så börjar det nästan kännas som en självklarhet. 

Jag vet inte om jag egentligen vill skriva om det här redan men jag blev kontaktad av en familj som bor på Sardinien som lät mycket trevliga och kändes sådär bra som jag förklarat innan att jag tycker att det måste göra. Jag har valt bort många familjer och det är faktiskt jätteviktigt att första intrycket är näst inpå utmärkt. 
Så nu får vi helst enkelt se hur det blir. Jag vill extremt gärna åka till Italien och att hitta en familj där en av föräldrarna dessutom är svensk är toppen, så när de kontaktade mig blev jag jätteglad. Då är man också extra glad när det känns sådär bra, ni vet! :) Så, visst hoppas jag att det fortsätter kännas bra och att jag hamnar där men jag tror också väldigt mycket på ödet. Är det meningen, så blir det!

Bild från google, på Sardinien.