Virrvarr
Jag hade en liten tanke om att skriva om det jobbiga sakerna i livet som man bara måste leva med. Ur min spotify har det stömmat ut lugn musik ett par timmar nu och sängen har hållit mig varm, gjort så jag kunnat fundera. Jag kände att jag behövde skriva av mig lite av mitt virrvarr i huvudet men nu kommer jag inte så långt. Hoppas att no förstår vad jag menar. Ibland blir jag bara så frustrerad över universums konstiga tester vi måste gå igenom. Det som gör mig mest förbluffad är att man ska genomgå så mycket prövningar som man inte sedan kan få någon ordentlig distans till. Att man ska behöva älta det, om och om igen. Att man ska fundera, vad hände? Varför? Utan att egentligen komma fram till något bra svar. Frågorna bara trycks längre och längre in och bort att man snart glömmer bort dem. Ändå ligger de där och skaver på vardagsfridfullheten och snart finns det små sår lite varstans. Ärrbildningen gör att man glömmer igen, men plötsligt rycks även de såren upp. Det låter som att mitt liv är ganska misserabelt på den beskrivningen. Jag tycker inte det, utan alla ärren hade jag inte varit den jag är idag. Om jag tänker efter så blir jag ganska glad. Jag har många ärr som jag inte funderat på, på år och dar. Sådana ärr som inte längre går att riva upp. Det är framförallt de ärren som gjort mig starkare.
Det jag egentligen vill komma fram till är att, jag ska göra allt i min makt att inte få några mer sår. Jag ska göra allt jag kan för att inte tillåta att meningslösa saker ske i mitt liv. Allt jag kan styra över, ska jag styra uppåt och runt all smörja. Jag ska göra sånt som jag mår bra utav, och göra mitt bästa för att få andra att göra likadant.
Jag är faktiskt en väldigt lycklig och positiv person, jag ska försöka dela med mig av det lite mer. Lite mer solsken.
