Kluven.
Idag känner jag mig väldigt kluven. Jag vill faktiskt stanna här. Jag trodde absolut inte att jag skulle känna så innan jag åkte. Jag har iochförsig haft väldigt tur. Jag trivs väldigt bra här. Jag trodde inte att jag skulle trivas såhär bra! Men jag gillar verkligen detta stället. Jag gillar atmosfären, jag gillar människorna. Jag gillar det mesta!
Det var egentligen bara den första veckan jag verkligen längtade hem men jag lyckades stålsätta mig. Jag är faktiskt ganska nöjd med mig själv för vad jag klarat av de sista månaderna.
Bara det faktum att jag bestämde mig och sedan packade väskan. Sedan att jag faktiskt flög själv till London och bytte flyg för att sedan komma till totala främlingar och oförståligt (för min del) språk och packa upp väskan där. Att jag sedan faktiskt bokade bussbiljetter och tog mig över halva Spanien själv är också ganska ofattbart att jag gjort.
Jag är faktiskt ganska förvånad över mig själv. Även ganska imponerad. För bara fyra månader sedan trodde jag inte att jag klarade ens i närheten av hälften av detta. Eller faktiskt ingenting. Absolut inte att åka ifrån min familj.
Men åter till det faktum att jag faktiskt känner mig kluven. Att jag kanske skulle vilja stanna här.
Jag saknar mina älsklingar hemma så att man kan känna att man håller på att dö vissa stunder. Konstigt nog så kommer den känslan bara emellanåt. Känslan att man inte vill annat än att vara hemma.
Men visst längtar jag massor till när jag får krama om dem! Men det är en väldigt lustig känsla för mig, att kunna tänka sig att stanna borta från alla längre...
Skumt.
Jag är väldigt helt enkelt glad att jag hamnade just här!
