Speedy
Nu har det vart så mycket här i dagarna att jag inte hunnit blogga. Det är ganska synd för när jag väl ska skriva så blir det så himla mycket! Jag orkar inte lägga över bilderna från kameran så ni får nöja er med bilderna från teleifonen :)
I torsdags var det dags för intevjun som jag tycker gick ganska bra. Jag var dock lite oförbereddd eftersom jag inte visste vart några papper eller så var. Får jag inte jobbet så kan jag nog nöja mig med att jag var en av fyra utvalda för intervju av jag vet inte hur många. Vi får väl helt enkelt se! :)
Jag spenderade sedan min dag i farmor och Lennarts sällskap. Jag fick träffa mina underbara kusiner också. Lilla Lewis var minsann inte så liten längre och det gjorde ont i mig när han från början inte ville komma till mig. Det tog i och för sig inte så lång tid innan han sträckte sig efter mig och satte sin panna mot min. Gosunge!
Söta iJoel kom också och var stora killen och ville gärna bestäma över alla andra. Men han skötte det bra! Han är verkligen stora killen nu! :)
Det är helt klart de små i släkten som gör att jag känner att det skulle vara sv¨rt att åka iväg igen!
Igår när jag vaknade och gick ner till mamma och Mille så tyckte jag att han verkade en aning speedad. Lite smått galen. Inget ovanligt för pojkarna Komsell. Mille skulle lämnas klockan 10,30 just igår och mamma går upp till datorn innan hon ska göra iordning honom. Efter många om och men så får jag honom att sätta sig hos mig och titta lite på tv. Jag läser tidningen i lugn och ro och inser helt plötsligt att det var lite ovanligt tyst. Då hade ungen somnat. En så himla konstig tid för honom att somna! Jag tyckte att det hade vart brutlat att väcka honom för att gå till dagis så han fick stanna hemma med mig. Gullungen var så gosig och mysig. Nästan hela tiden. helt plötsligt får han ett sånt där, alldeles hysteriskt, trottsålders utbrott. Det är bara att försöka hantera den situationen så gott det går utan att han blir alltför arg. Inte den lättaste uppgiften! Àlvaro var nog lite lättare på det sättet om man säger så :)
När jag sedan på kvällen ska åka till Kungsbacka så åker jag och Mille med far min till Lillebrors träning för att vänta på mor som ska köra vidare till Kungsbacka så sticker Mille från mig. Inte en gång. Inte två. Inte tre heller. Fyra gånger sticker han. Så noga uträknat är det att jag knappt hinner ikapp den lilla skitungen. Det är helt otroligt hur snabba små barn är. Jag kan inte riktigt förstå hur fort de små benen kan springa. Dessutom skrattar han lite tyket och lojt precis som att han struntar fullständigt i vad jag säger. Såhär har han aldrig betett sig innan och speciellt inte mot mig.
När mamma väl kommer och plockar upp oss är jag alldeles smutsig på mina nytvättade kläder efter en sparkande Mille och alldeles varm är jag efter allt jagande och försök till att hålla fast honom. Ungen blev dessutom sklogstokig när jag höll fast honom så hans tårar rann längst kinderna. Hur ska man få honom att förstå hur farligt det är att sticka iväg så? Inte gör det saken bättre att det kör bilar bara en liten bit ifrån där han sprang. Lilla, lilla tok!
Tillslut kommer jag in till Kungsbacka där jag möter upp farmor och Lennart för att promenera ner mot Kungsbacka och möta upp farfar och Eva för att äta och gå på premiär öppning av Pepe's bar. Där får vi gratis buffé och gratis dricka till klockan 21. Gratis dricka betyder god dricka och gid dricka betyder mycket dricka.
Farbror Tord kompade Kurt Olsson som uppträdde och Tove skrattade något så hysteriskt (Ni som känner förstår vad jag menar!) att folk runt henne nästan skrattade mer åt henne än åt Kurtan. Väldigt roligt! Som ett litet barn med sin största idol ville hon sedan att jag skulle ta ett kort på dem ihop. Jag upptäckte nu att jag lyckats fånga den enda sura minen han gjorde på hela kvällen. Här är iallafall kortet!
Vi hade iallafall en väldigt trevligt kväll och mina snälla pappa kom och hämtade sin sluddrande dotter på natten. Är det inte konstigt att jag alltid blir som onykrast när jag är med mina familj? :)
Idag var det Iseråsskolans dag på Tildas skola. Ponnyridning, loppisar och annat smått och gott. Dessutom var det prova på karate som pappa höll i. Lilla Tilda, som motarbetat oss väldigt i detta med att träna karate fick visa upp en kata med sin kompis inför alla som var där och tittade. Tror ni inte att hon gör det hur bra som helst. Hade min pappa varit av den känsliga typen så hade han nog fällt en tår av lycka. Han var så stolt över sin lilla dotter som gjorde en fantastisk bra kata. Jag blev också väldigt imponerad! Och väldigt stolt! Jag hoppas verkligen inte att hon slutar med det nu när hon visat hur duktig hon är på det. Jag skulle dock tro att hon inte skulle tillåtas att sluta nu! :)
Efter Iseråsskolans dag åkte jag och mamma hem och packade våra väskor för att ta oss en liten tripp ner till mormor och morfar i Skåne. Nu är det dags att sova så vi orkar gå upp tidigt imorgon för att fixa i deras nya hus. Det ska bli jättespännande att se hur det ser ut där nu, det har ju ändrats massor sen jag var där sist.
Jag ska försöka lägga upp lite bilder imorgon om jag hinner!
Om ni ska ut så ta det lungt och om ni ska stanna hemma, sov så gott! :)
