Hur kan det redan vara lördag?
Jag kan inte fatta hur fort veckorna går! Jag tycker att veckorna går fort när man inte jobbar, men det är ingenting emot hur fort tiden går när man jobbar. Visserligen har jag bara jobbat två dagar denna veckan men vilken skillnad det gör!
Igår var dock en riktig mardrömsdag. Jag vaknade med huvudvärk, som vanligt. Förmiddagen bestod av ärenden i Kungsbacka och jag skulle börja jobba klockan ett. Problemet var bara att jag kände mig värre och värre under förmiddagen men när man jobbar som vikarie så går det inte att ringa samma dag, några timmar innan man ska jobba, dessutom på en fredag eftermiddag, och säga att man är sjuk. Det var helt enkelt bara att pina sig igenom. Som tur var så hade jag väldigt snälla barn denna gången som underlättade eftersom jag var på ett nytt ställe.
Jag hade stängning av hela huset och det är en del att komma ihåg. Visst är det egentligen inga problem med stängning men jisses så man stressar upp sig! Något så kopiöst också! Jag gick runt fya gånger och tittade så jag hade gjort allt som det stod på vikarielappen och kolla så alla fönster var stängda och dörrar låsta, kökskrafter avstängda o.s.v. Man blir nästan lite tokig. Precis innan jag larmade på och skulle gå ut så kom jag på att det fanns en till igångsdörr som jag borde kolla om det var låst, vilket den inte var. Tur var det väl att jag kollade den för annars hade det ju varit kaos. Dessvärre blev jag ännu mer stressad! Till det hela hör också att jag skulle klarat mig utan nyckel och när jag väl larmat på skulle dörren bara gå igen av sig själv. Som tur var fick jag en nyckel iallafall, utifall att liksom. Så när larmet piper och piper och piper och aldrig slutar pipa så blev jag så stressad av det och dörren gick inte igen. Panik! Alla larm låter ju olika så man har ju inte en aning. Tillslut fick jag igen dörren och gick till ett av de andra fritidsen och de sa till mig att om larmet hade gått så hade det hörts ända till Kungsbacka, så jag kunde vara lugn. Bra! Ändå sitter man och går igenom allt igen flera gånger under kvällen och på natten när man vaknar till. OMG! På ett sätt älskar jag att vara vikarie och framförallt på den skolan men ibland kan jag känna att det hade varit skönt att vara på ett och samma ställe där man vet hur saker och ting fungerar.
När jag sedan kom hem skulle jag vara barnvakt, mamma och pappa skulle till Cabaret Lorensberg. Jag, med min huvudvärk var väl inte sådär speciellt tålig mot Milles alla upptåg och vid ett tillfälle bröt jag samma för en kort stund i mängder av tårar. Mille försökte skoja med mig och göra mig glad så det gick över väldigt fort men Mille måste ju undrat! "Va hon var känslig då"! Vi hade också planerat på förmiddagen jag och mamma att Mille bara skulle sova en kortis på förmiddagen så att han kunde somna tidigt. Jag tror att Mille hörde att vi sa det för han gjorde allt för att hålla sig vaken så länge det bara gick. Inte ett tecken på att vara sömning förrän klockan närmade sig halv tio. Då fick han titta på Pingu och Bilar på min telefon i soffan och hans ögon gick i kors. Precis när han håller på att slockna så är det precis som att han kom på sig, "Jag kan ju inte somna!" så han hoppade upp ur soffan för att leka. O där satt jag, helt paff! Jag trodde nog mer eller mindre att han faktiskt nästan sov. Skitstövel, som han hade sagt själv! När klockan var kvart över elva så tog jag med mig ungen, som tjöt som en gris, borstade tänderna och gick upp i sängen. Han var så trött att han somnade i min famn, gråtandes. När jag la honom i sängen snyftade han länge, i sömnen, innan jag gick ner igen. Helt slut. Dagen igår höll på att ta kål på mig! När jag sedan lägger mig, dödstrött, så mår jag illa också. Vaknat flera gånger inatt och mått riktigt piss. Som om det inte vore nog redan innan liksom.
Så idag, ska jag inte göra något. Ingenting alls. Bara chilla och ta det väldigt lugnt!
Jaha ja, där fick ni en lång utläggning igen ja!
