blancoazucena

Vilken dag. Igår eftermiddag var det dags för tredje akupunkturbehandlingen och jag reagerade precis likadant som förra gången, på gränsen till svimfärdig och sedan dödstrött. Vi bestämde att jag bara ska efter jobbet och inte innan för att orka, en bra idé tror jag. Det jobbiga är att jag inte soverikapp mig under natten utan känner mig som en klubbad säl när jag ska vakna på morgonen också. Idag bestämde jag mig för att det inte var möjligt att komma upp ur sängen och att jag iallafall skulle stanna hemma tills lunch och jobba eftermiddagen. Efter tio minuter så bestämde jag mig av någon anledning för att iallafall gå upp och försöka. Jag kände mig mer eller mindre som en levande död den första stunden på jobbet men det blev bättre. Efter att man tagit sig i kragen, när man verkligen inte trodde att det gick, så känns det nästan som att man går på moln från jobbet. En sånhär dag så känner jag mig stolt över att jag gick till jobbet fastän det kändes omöjligt. Små steg framåt.