Oväntat
Jag kan vara ganska sämst på att uppdatera just nu men jag har verkligen inte orkat. Jag har flyttat och jag försöker få ordning på mitt pluggande. Där emellan försöker jag att andas lite också. Så prioritet ligger inte direkt där. Jag hinner inte ens umgås med vänner just nu. Konstigt.
Preis när jag sitter här och skriver så hör jag att Mille är påväg upp för trappan. Två sekunder senare hör jag att det låter som att han kräks och sedan låter det som att han tappar fotfästet. När jag kommer ut genom min dörr så får han ingen luft. Jag, som alltid annars får panik i en sån situationen och blir som sten, tog tag i Mille och dunkade honom i ryggen. Ut flyger en skruv. Stackars lilla Mille. Fruktansvärt obehagligt.
Nu leker han på som vanligt igen medans jag sitter jag skakar lite sådär i efterhand. Usch.
Jag ska plugga nu. Jag ska säga som vår gympa lärare Penny sa att vi skulle säga när vi var små:
"Jag kan, jag vill och jag ska försöka".
