Underligt
Jag sitter hemma i sängen under täcket och myser. Zlatans Milan spelar på tv och jag tittar samtidigt aftonbladet.se för att se vad som händer i världen. På något sätt så känns det så löjligt att titta på ett gäng som jagar boll när katastrofen i Japan är ett faktum. Hur kan vardagen fortsätta så orubbat när hela städer är borta på andra sidan jordklotet?
Jag tittar på en video som ligger uppe på nätet där man ser hur flodvågen kommer, drar med sig bilar som om det vore små legoklossar och båtar som krossas mot broar och hus. Hela hus flyter med vattnet och höghusen skakar, också jämnförbart med ett för högt byggt legotorn som håller på att välta. Och här sitter jag. Så ofattbart.
Det borde finnas gränser för hur mycket ens vardag får lov att fortsätta så obehindrat när helt land är i sådan sorg. När ett helt land lever i sådan enorm kris. När ens medmänniskor lider så kopiöst.
Först den värsta jordbävningen i modern tid. Sedan en tsunami. Och nu kärnkraftverk som kollapsar.
Och där sitter dom. Gapande över fotboll.
Jag älskar att titta på fotboll men har svårt för det, just idag.
